CASH IS KING, ELLER?

Det här med synen på pengar. Har fått rätt mycket kommentarer på senare tider hur jag spenderar mina pengar osv. Som svar på tal la jag ut min deklaration och bad er att sluta ifrågasätta vad jag gör med mina pengar - för jag har pengar. Det är egentligen ingen annans business förutom min egen vad jag lägger mina pengar på, men anyway.

Många tror att jag tycker att allting kretsar kring pengar och att jag är så jävla lycklig. Men så är det verkligen inte. Anledningen till att jag har blivit så fixerad av pengar är att efter mina föräldrars skilsmässa gick jag från att bli en bortskämd unge som levde världens lyckligaste liv, hade precis köpt en häst, hade min familj och fick nästan vad jag ville. Till att på en dag stå där förkrossad med två skilda föräldrar som helt plötsligt inte hade den ekonomiska möjligheten att skämma bort mig på samma sätt. Hela skilsmässan har (och håller fortfarande på) att handla om vad mina föräldrar ska betala osv och att de ska betala lika mycket.

På något sätt där och då, kopplade 13-åriga jag pengar med lycka och att jag skulle ha det bra med pengar. Kanske fel uppfostran av mina föräldrar, MEN alla har olika förutsättningar. PUNKT. Sedan dess har jag jobbat och slitit som ett djur för att tjäna pengar och bli lycklig. Men för ca ett år sedan insåg jag att jag inte mådde bättre av att ha pengar på kontot. Det var ungefär där och då som jag började spendera mina pengar. Jag trodde att jag kanske bli lyckligare om jag spenderar pengarna istället för att låta dem ligga på kontot, som om det skulle hjälpa liksom.

Sedan jag insåg det har nog hela världen för mig fallit samman. Även fast jag innerst inne vet att ingenting handlar om pengar egentligen så har jag blundat för verkligheten för att trycka undan mina egna problem. När andra i min krets pratar om deras förhållande, familj osv så pratar jag gärna om pengar. För jag har pengar, jag har ingen familj. I pengar finns inga känslor, det är bara siffror, bara papper, det är liksom lätt att prata om. Det är absolut ytligt, men det är just det jag vill när jag inte mår bra inuti. Uppfattningen av mig har blivit att jag endast är ytlig, men så är inte fallet. Jag har en insida, som blöder så jäkla mycket just nu. Pengar har blivit mitt sätt att trycka undan min ångest, men nu har det kommit till den punkten där det inte längre hjälper. Oavsett hur mycket pengar jag än har på kontot mår jag inte bättre. Jag är medveten om det och ser problemet, men jag vågar inte ta tag i det.

Just nu känns mina känslor som om jag skrapat upp knät men vägrar att tvätta såret för jag vet att det kommer svida så otroligt.

xo simon

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229

Prenumerera